Förändringar i pelargonproduktionen. Vilka faktorer avgör hållbarheten i pelargonodlingen?

Hållbarhet blir en allt viktigare fråga inom trädgårdsnäringen. Även i pelargonodlingen pågår ett omfattande arbete för att minska resursanvändningen och utveckla mer hållbara produktionsmetoder. Men hur hållbar en pelargon är avgörs i hög grad av hur och var den odlas. Det är just här som branschen har gjort betydande framsteg under de senaste åren.

De grundläggande hållbarhetsfrågorna berör inte bara pelargoner, utan hela prydnadsväxtsektorn. Växthusproduktion, odlingssubstrat, vatten- och näringshantering, energianvändning samt växtskydd spelar alla en avgörande roll för en odlings miljöpåverkan. Inom pelargonodlingen arbetar branschen
kontinuerligt för att producera växterna med så låg resursanvändning som möjligt. Växtförädlingen spelar en nyckelroll i detta arbete, eftersom nya sorter blir allt mer robusta och bättre anpassade till olika odlingsförhållanden. Detta möjliggör en effektivare användning av resurser samtidigt som konsumenterna
får tillgång till attraktiva och långlivade pelargoner.

Pelargoner har flera egenskaper som gör dem väl lämpade för hållbar odling. De är tåliga och klarar både värme och torka, samtidigt som de kännetecknas av en exceptionellt lång blomningsperiod. Jämfört med vissa andra utomhus- och balkongväxter trivs de dessutom vid måttliga temperaturer och är relativt toleranta mot torvreducerade eller torvfria substrat.

Dessa egenskaper är också viktiga för konsumenterna. Pelargoner betraktas som lättskötta och mångsidiga sommarblommor som passar i balkonglådor, krukor på balkonger och uteplatser samt i rabatter. Tack vare sin tålighet och rika blomning blommar de pålitligt från vår till höst, både i stadsmiljöer och på landsbygden. Särskilt i allt varmare städer lämpar sig värme- och torktåliga växter som pelargoner
väl för soliga balkonger och uteplatser

Dessa egenskaper gör inte i sig odlingen hållbar. Däremot skapar de goda förutsättningar för en hållbar produktion.

Hur hållbar en gröda är avgörs i stor utsträckning av hur den odlas. För pelargoner spelar faktorer som energianvändning i växthuset, val av substrat samt metoder för bevattning och gödsling en avgörande roll.

Pelargoner produceras i stora volymer, vilket innebär att förbättringar inom dessa områden kan få stor effekt. Effektivare växthusteknik, anpassade odlingsmetoder och nya substratblandningar kan bidra till att minska resursförbrukningen och begränsa miljöpåverkan.

Produktionsplatsen är också viktig. Merparten av de pelargoner som säljs på den europeiska marknaden odlas lokalt. Korta avstånd mellan odlare och återförsäljare kan bidra till att minska transportutsläppen avsevärt. Samtidigt blir regional produktion allt viktigare i försäljningen, eftersom många konsumenter aktivt efterfrågar lokalodlade växter.

Branschen är samtidigt internationellt sammanlänkad. Många pelargoner förökas genom sticklingar från moderplantor som odlas i områden med gynnsamma naturliga klimatförhållanden, till exempel Kenya eller Etiopien. Denna arbetsfördelning leder inte nödvändigtvis till ett sämre klimatavtryck. Tvärtom skulle odling av moderplantor i Europa ofta kräva extra uppvärmning och belysning.

Energianvändningen i växthus är en av de viktigaste faktorerna som påverkar hållbarheten i pelargonodlingen. Särskilt under de tidiga odlingsfaserna behövs energi för uppvärmning för att skapa optimala växtförhållanden.

– Befintliga livscykelanalyser visar att produktion i uppvärmda växthus i genomsnitt orsakar omkring 0,7 till 0,8 kilo koldioxidekvivalenter per planta, förklarar professor Paul Lampert vid Hochschule Erfurt. Över 90 procent av klimatpåverkan kan hänföras till uppvärmning med fossila bränslen. Så länge växthus värms
upp med olja eller gas kommer energiförsörjningen att fortsätta vara den främsta faktorn som påverkar produktionens klimatavtryck.

Av både miljömässiga och ekonomiska skäl blir alternativa energikällor allt viktigare för många plantskolor och odlingsföretag. Många producenter satsar i dag på biomassa, geotermisk energi, fjärrvärme eller återvunnen spillvärme från industrin.

Utöver energianvändningen har substratet blivit en allt viktigare del av hållbarhetsdebatten. Inom pelargonodlingen används traditionellt ofta torvbaserade substrat, eftersom torv har mycket goda fysikaliska och mikrobiologiska egenskaper. Den håller kvar vatten, ger en stabil rotmiljö och möjliggör en jämn tillförsel av näring.

Samtidigt möter torv allt större miljömässig kritik. Vid utvinning frigörs stora mängder lagrat kol och värdefulla torvmarksområden går förlorade. Mot denna bakgrund arbetar många europeiska länder med strategier för att successivt minska användningen av torv inom trädgårdsnäringen och ersätta den med alternativa substratmaterial.

Branschen arbetar därför intensivt med att öka användningen av alternativa råvaror. Träfiber, kompost, barkhumus och kokosbaserade material ingår idag i många moderna substratblandningar.

– Praktiska försök visar att torvreducerade och i vissa fall även torvfria substrat kan användas vid odling av pelargoner, förutsatt att sammansättning och odlingsmetoder anpassas noggrant, säger Philip Testroet, vice vd för den tyska branschorganisationen Industrieverband Garten (IVG).

En väl avvägd blandning av de olika komponenterna är avgörande. Det säkerställer en god struktur, tillräcklig vattenhållande förmåga och en lämplig näringsförsörjning.

Pelargoner är relativt toleranta mot torvreducerade substrat, vilket är en fördel vid utvecklingen av mer hållbara blandningar för såväl yrkesodling som hemmabruk. Samtidigt visar livscykelanalyser att substratens påverkan på produktionens klimatavtryck är betydligt mindre än energianvändningen i växthusen, något som även professor Lampert framhåller.

Övergången till alternativa substrat kräver anpassningar i odlingsmetoderna. Bevattning och näringstillförsel spelar en avgörande roll i detta arbete. Även på detta område har stora framsteg gjorts under de senaste åren.

Moderna växthus använder i allt större utsträckning precisa system, exempelvis ebb- och flodbord eller droppbevattning. Vissa verksamheter samlar också upp regnvatten från växthustaken och använder det för bevattning.

I många prydnadsväxtodlingar samlas överskottsvatten och näringslösningar upp och återanvänds. Detta minskar både vattenförbrukningen och näringsläckaget avsevärt. Ur ett vetenskapligt perspektiv betraktas vatten därför inte som en dominerande miljöfaktor i moderna produktionssystem, en bedömning som
delas av professor Lampert.

Även inom växtskyddsarbetet använder branschen i allt större utsträckning integrerade strategier och riktad användning av nyttodjur för att minska behovet av kemiska växtskyddsmedel.

För att lyfta fram aktuella utvecklingar inom hållbara produktionsmetoder har branschinitiativet Pelargonium for Europe (PfE) skapat en digital hållbarhetsdatabas för prydnadsväxtodling på https://pfetrade.com/sv/hallbarhet/.

Plattformen riktar sig bland annat till producenter, leverantörer och fackmedia. Här samlas artiklar, goda exempel och bakgrundsmaterial från internationella branschpublikationer, strukturerade efter olika teman. Sammanfattningar ger en snabb överblick och via länkar kan läsaren ta del av originalartiklarna på
respektive fackportal.

Innehållet omfattar centrala hållbarhetsfrågor som energi, substrat, vatten, förpackningar, växtskydd och växtförädling, men även sociala och organisatoriska aspekter som arbetsvillkor, certifiering och samarbete inom branschen. Målet är att samla kunskap från forskning, praktik och fackmedia på ett och samma ställe
och främja kunskapsutbytet kring hållbara produktionsmetoder inom den europeiska prydnadsväxtodlingen.

Återpublicering av denna artikel är kostnadsfri med tydlig källhänvisning till ”Pelargonium for Europe”. Skicka gärna ett publicerat exemplar.